Åh!! Vilken dag! Skulle skriva anatomi examet klockan 8. Jag var där en halvtimma innan för att säkert inte vara sen, och för att förbereda mig mentalt lite. Jag står med fyra stycken svenskar från min termin och tycker väl inte att det är jätte nödvändigt att stå och trycka precis vid dörren. STORT misstag! Examet äger rum i ett stort rum med bord, plansher, modeller av vad man kan behöva, ben ect. I samma rum sitter examinatorerna och har den muntliga delen med eleverna. Vad vi insåg när de tagit in halva gruppen av elever som står utanför och väntar för att skriva examet är att alla som står där kommer inte få plats i rummet. Så vi ställer oss närmare dörren och försöker komma in när de några minuter efter släpper in nästa gäng. Vi kom inte med det gänget heller. Och då var rummet fullt. 

 

4 timmar senare kommer vi in. 4 timmar stod vi där rakt upp och ner i korridoren och väntade. För där finns inga bänkar eller stolar. 

 

Under dessa 4 timmarna hinner man gå igenom många stadier av ångest. Det såg ut ungefär så här:

 

8.00: Jag har ganska god chanser att klara detta.

8.30: Illamående. Varm och kall på samma gång. Aningen svimmfärdig.

9.00: Vi har stått här i EN TIMMA. Kan de släppa in oss snart?! Känns som kunskapen försvinner mer och mer för varje sekund. 

9.30: Okej, vi kommer få stå här ett tag lika bra att ta upp scriptet och kika över lite saker en sista gång. 

10.00: Panik!! Jag kan INGENTING. Jag kommer inte klara detta. Det finns ingen som helst chans att jag blir godkänd. Börjar dessutom känna av att jag bara sovit 3 timmar.

11.00: Detta. Kommer. Inte. Att. Gå. 

11.45: Detta är inte kul längre. Jag skiter i vliket nu. Kan jag bara få komma in skriva så jag kan få gå hem någon gång?

 

Runt klockan 12 fick jag komma in. Fick mina tre frågor. Tittade på första och blev lugn. Tittade på andra frågan och blir lite lätt orolig. Kom sen till sista frågan där jag ser den frågan jag två timmar tidigare hade sagt: bara jag inte får den frågan så är det lugnt. 

 

Men jag skrev 1:a frågan super bra. Och lyckades skrapa ihop två någorlunda bra svar på de andra två. 

 

Dade dessutom tur att få den snällaste av proffessorerna. Jag klarade mig!! Så underbart, om ni bara visste vilken lättnad! 

 

Nu ska jag möta Kora för att äta lunch på Stockpot. Ikväll blir det drinkar utan dåligt samvete.