Hej!  Det var längesen nu, flera månader. Tre för att vara exakt. Främmade att skriva här igen. Senast la jag upp en bild på mitt kylskåp, där jag klistrat upp listan med colloquium och exams jag hade kvar. Där och då kändes det som om den aldrig skulle ta slut. Men det gjorde en tillslut och jag fick bocka av varenda liten box. Vilken tillfredställese! 

 

Jag tänkte ge er en liten förklaring till varför jag varit frånvarande. Det blev lite för mycket, all fokus och kraft gick till att ta mig ur sängen på morgonen, vara en funktionerande människa och till att läsa, få in så mycket i huvudet på så lite tid som möjligt. 

 

Sedan jag började på RSU har vi fått höra att tredje terminen är den tuffaste. Jag var förberedd på det absolut värsta. Men ska jag vara ärlig var den sista månaden värre än jag kunnat föreställa mig. Det var få kvällar jag gick och la mig och mådde bra. Där fanns alltid en kännsla av panik i bröstet, hjärtklappning, en konstant oro. Det var fler än en gång jag vaknade mitt i natten i tårar. Jag kan fortfarande ligga vaken på kvällarna och spela upp anatomi eller histologi examet i huvudet som en rullade film. Minns den där paniken så väl, som att knäppa med fingrarna och jag är där igen. På stolen sittande mittemot Professor Plavina och hon ser bara mer och mer skräckinjagande ut ju längre jag sitter där. Hon började fråga frågor och mitt huvud blev helt tomt, helt blankt. Tiden fram till att hon säger att jag har fått godkänt kändes som en hel evighet. 

 

Det var en konstig stämning mellan alla i terminen. Det var sällan vi skrattade, det vi skrattade åt mest var skolan. Vi kunde lista vad vi hade för prov kommande veckan och någonstans i mitten bubblade ett skratt upp, ett skratt och växte till något hysteriskt. Inte för att det var speciellt kul, mer för att man insåg ur omöjligt allt lät. 

 

Hur omöjligt det än kändes så gick det tillslut och jag fick äntligen åka hem. Sov nästan en vecka i sträck, åkte ingenstans, gjorde ingenting. Det tog längre tid än jag räknat med att återhämta mig. Det var inte förrän ca 3 veckor sen jag kände att jag fått någon form av ro i kroppen igen. Tredje terminen är i alla fall över och nu börjar fjärde!