Svenska har aldrig varit min grej. Jag kan givetvis prata, skriva. Det allra mest grundläggande. Men meningsuppgygnad, stavning, styckindelning och liknande är jag totalt värdelös på. Och min absoluta specialité måste nog vara särskrivningar. Jag kan komma på mig själv ibland om jag till exempel läser gamla inlägg eller sms, mail, vad som helst egentligen. Om ni följer min blogg tror jag inte detta är någon som undgått er. Jag vet att detta inte är min starka sida. Jag har haft lärare som velat slita av sig håret när de fått in mina uppgifter. Det hela blev väl inte direkt bättre av att jag på en internationell gymnasielinje, och läste alla ämnen på engelska. Svenskan belv inte direkt någon prioritet.. Jag gick i och för sig ut med en 6:a i betyg (av 7), men det var knappast på grund av min meningsbygnad.

 

Jag har funderat lite på detta. Okej det var väl inte riktigt sant, jag har uppmärksammat det och bestämt mig för att jag bryr inte bryr mig. Jag har försökt att lära mig, men det går inte. Det bara är så. Jag skriver precis som jag paratar, punkt. Jag har bättre saker för mig. 

 

Visst är väl det underbart skönt att bara bestämma sig för att inte bry sig om vissa saker?